I de flesta städer samsas gammalt, nytt, fint och fult, men ofta med känslan av att man vill dölja det ena eller andra. I Landskrona lever det sida vid sida på ett befriande och ogenerat sätt - det fula skäms inte för att stå bredvid det fina och det gamla får (i alla fall ibland) stå kvar bredvid det nya. Och det är ju så man bevarar sin historia och sin karaktär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar